När vi i slutet av januari kom hem från Thailand ville Catta, Linus och Clint komma in på besök. Inget konstigt med det, vi hade ju inte setts och knappt pratat på 1 månad nästan. Så när vi satt här frågade Catta Linus om hon skulle fråga mig om i sommar... Tankeverksamheten började för fullt hos mig!! O så kom frågan om jag ville vara hennes tärna?! Och jag minns att det första jag kunde få ur mig var "ska ni gifta er?!?!" Hihi och känslig som jag är så kom ju tårarna direkt! Men givetvis svarade jag (till slut, när tårarna lugnat sig lite) ja på den frågan! =)

-

Om jag minns rätt så pratade vi inte om bröllopet på ett tag efter det, med anledningen att det skulle vara ett hemligt bröllop!! Så man har sedan februari fått akta sig för vad man säger... Även när förlovningen kom var det bara att hålla god min och verka ovetande när andra frågade, vilket verkade fungera! :P Så var det ju dags att börja planera vad som skulle pryda kroppen denna dag, Catta och Linus hade givetvis skapat sig en vision av hur de ville att allt skulle se ut. Svårare var dock att få det till verklighet. För att kunna få ett lite större utbud av kläder begav jag och Catta oss till Malmö och i andra butiken fann vi Cattas klänning som var så nära hennes vision vi troligen skulle kunna komma. Så den blev det! =) Mig var det dessvärre svårare med, men vi lyckades hitta en som stämde in på temat. Att inte glömma var att vi var i Malmö på hemligt uppdrag och kunde därmed inte avslöja för familj eller andra var vi var... Så när vi stod i en av de sista butikerna fick Catta ett sms av farmor (hennes mamma) där hon undrade vad Catta gjorde och att de var på väg till Malmö... MALMÖ av alla ställen och just den dagen, vad är oddsen egentligen?! Jag och Catta tittade på varandra och mer eller mindre panik uppstod. Vi hade en kasse i handen med en bröllopsklänning och skulle vi råka springa på dem skulle de säkerligen undra vad vi gjorde där och vad som var i kassen... Hm, aja det var snart dags för oss att köra hemåt så vi bestämde oss för att bege oss mot bilen. Ständigt tittande över axeln för att förvissa oss om att farmor och farfar inte var i krokarna. Men vi lyckades köra ut ur Malmö utan att stöta på dem. Och då möter vi dem på motorvägen... Aaahhh!!! Vad ska vi säga om de såg oss? Vad har vi gjort i Malmö? Varför skrev vi inte till dem att vi också var i Malmö?! Ja det var många tankar som snurrade på väldigt kort stund och vi beslutade oss för att vi varit i Malmö och letat examensklänning till mig om de såg oss. Var ju ganska viktigt att vi berättade samma historia om frågan nu skulle komma upp! Senare på kvällen kunde vi dra slutsatsen att de inte sett oss då de inte sagt något, puh!

-

De senaste veckorna har mycket snurrat i mitt huvud (mer än skolan då). När kommer prästen att ringa, vad ska jag göra, kommer någon att ana något, tal, paket ja jag har säkert glömt något. Men dagen blev mycket lyckad måste jag säga. Blev dock väldigt nervös när prästen ringer upp mig en timme för tidigt och frågar om han ska komma nu?! Va?! Nu?! Catta har sagt 16 till mig!! Nej tre sa vi... Paniken kryper smått på och hjärtat börjar slå i 180. "Ah, jo 16 står det, jag kommer då hej!" Puh, där gjorde han mig riktigt nervös! När klockan började närma sig 16 smög Catta och Linus ner till "lillstugan" för att få på Catta klänningen. Och när jag tyckte att de haft tillräckligt med tid för att få på klänningen bad jag de gäster som fanns på plats på kalaset (farmor och Catta fyllde år igår, firade även farfar) att samlas på gaveln av stugan. Några trodde att det var fotografering på gång och några visste nog varken eller. Jag passade på att ringa prästen och säga att det var okej att komma nu. Så alla gäster stod samlade i trädgården när prästen steg in. Och så hör jag farmor "är det bröllop?!" (men vad jag inte visste då var att det var jag och C som hon trodde skulle gifta oss!!) Jag hälsar på prästen och försäkrar mig om att alla gästerna var ute innan jag frågar om det är några som vill visa sig eller något i den stilen (minns inte riktigt). Ut ur "lillstugan" stiger Catta i sin klänning och Linus (inte i en klänning, men fin ändå). Och så var det dags för vigsel!! Hihi, tog lite tid innan alla kunde smälta vad som skulle ske. Det kunde man se på dem. Men att de var glada var det heller inga tvivel om. Var så fint att stå i solen och beakta OCH vara delaktig i det hela. Minns att mitt hjärta slog fort som tusan och att det var väldigt nära att tårarna började forsa. Men jag samlade mig, tills jag kramade om Catta när ceremonin var slut för då bara forsade de ner för kinderna. Det var ju glädjetårar så det gjorde inget! ;) När ceremonin var genomförd blev det bubbel och brudparets nervositet försvann nog lite. Men inte min.... Jag hade ju förberett att jag skulle hålla ett litet mini-tal. Så jag försökte samla mig för att kunna prata, men jag kände på rösten att det inte skulle gå att prata med normal röst så det fick bli som det blev... Hehe! Sa några ord om att jag var glad för dem och tackade för att jag fick vara en del av deras bröllop minns inte exakt vad jag sa eftersom jag körde på frihand. Hade klart för mig vad jag ville ha med men hur det blev formulerat fick stunden avgöra. Och så räckte jag  över två paket. Ett hjärta (prynad) som minne av deras bröllopsdag (inte för att jag tror att de glömmer den!!) och ett tillfälle på hälsa och helhet med kurbad för två, så de kan mysa lite tillsammans! Det var små, men väl menade presenter!! Och jag tror att blev glada för dem! =)

-

Tror att jag fått med det hela nu... :S Kan sammanfatta det med att om jag ljugit eller undanhållit sanningen de senaste månaderna så var det av denna orsaken! Tänkte att ni själva skulle få beskåda hur fint det var genom att lägga in några bilder!

-

-

De främsta bilderna från gårdagen, en hel del fina! =) Den sista är brudparet inte medvetna om att tas! Hihi!!